Merchedez

Så var den julaftonen över...

Den gick otroligt långsamt men ändå så snabbt.

Dagen började med tröjtryck eftersom jag inte hade lyckats de två kvällarna innan. Men nu vart resultatet perfekt. Slog in och sprang sedan ner till Sara och lämnade paketet. "hej nu har du min pappa på bröstet" Lite småskumt men de kom direkt från hjärtat och de är bara utvalda människor som får de så hon ska känna sig speciell ;) Efter de var de hem och hjälpa morsan med maten medan resten av gänget sitter och väntar på tomten. Aldrig vart med om ett sånt tjat om den där jävla tomten. När de väl vart käk tröck jag i mig alldeles för mycket och slocknade senare i en sackosäck mitt på golvet och vaknar av att en tomte med väldigt konstigt ansikte står framför mig och delar ut paket. Sen var de paket hysteri. Seriöst, visst jag ska skämma bort mina ungar om jag mot förmodan skulle skaffa några, men fan inte så de ligger paket på hög. Då uppskattar de ju ingenting! Lovar att de inte ens skulle komma ihåg hälften av de sakerna de fått idag om jag frågade dem imorgon.

Jag fick i alla fall ett gäng behövliga presenter, även bättre begagnade (sjukt gulligt men jag hoppas den var tvättad^^) Så jag är helnöjd på present fronten. Vart dock lite tårögd när jag fick ett par nya skor, jag har inte släppt de gamla än så de var som att stampa på en öm tå. Men jag ska komma över dem och förhoppningsvis kan de nya ta de gamlas plats någon dag.

Kvällen spenderade jag senare hemma hos Sara, mitt andra hem. Jag vet inte vad de är men jag trivs något fruktansvärt där, dessutom var de skönt att komma bort från all paket hysteri och bara njuta av hälsoresan.

De var min julafton, nu ska jag krypa ner i min ny- gamla t-shirt och försöka att inte drömma om de förflutna.

God Jul människor och tack för de 1000 sms som jag fått men inte orkat svara på!

Last christmas i gave you my heart...

Fjärde advent, dagen före julafton.
Och idag var första gången jag fick den där julkänslan. Jag kom hem och uppfarten var upplyst av marschaller och när jag kom in luktade de glögg. Hela jag svävar just nu runt på ballonger vilket inte är speciellt likt mig. Allting verkar gå åt mitt håll just nu och för första gången på väldigt länge måste jag säga att jag är typ... lycklig. Mina ballonger fick sig dock ett stick idag men de är fortfarande uppe i luften. Kanske var sticket bra, kanske kommer de sakta singla ner mot marken istället för pang bom och jag flyger innan jag landar på marken med en smäll.

Jag har dessutom för första gången så långt tillbaka jag kan tänka inte en blekaste aning om vad jag ska få i julklapp och jag bryr mig verkligen inte! Jag är alltid den som har tjyvtittat och klämt och haft mig innan julafton. Men jag har hållit mig. Jag fick ett paket i fredags som jag "absolut inte fick öppna innan julafton" jag trodde jag skulle ha öppnat de när han gick därifrån men jag har även där hållit mig. Jag tror de blir roligare om jag verkligen öppnar de på julafton och har hela känslan i mig. Om jag nu har den känslan fortfarande? Är de bara jag som tappat julglädjen? Som inte tycker de är hälften så spännande som förut? Säg inte att jag mognat för de är just de, man mognar. Kan man inte känna de känslorna längre då? De där kliet i fingrarna och väntan på tomten, kan man inte känna de längre för att man har mognat? Vad blir i så fall nästa grej vi inte kommer kunna känna?

Så i år önskar jag mig två saker från dig tomten:
1) Att jag ska kunna känna och uppskatta saker som jag gjorde när jag var liten.
2) Mental styrka och självbehärskning.
Samt ett hopp om att jag kommer stanna upp på de här ballongerna ett bra tag till...

All I want for christmas is you...

Jag skrev de här precis när jag kom hem från trysil men jag har inte haft någon lust att publicera de. Alla verkar ju veta bra mycket mer vad som hände under resan än vad jag som var med om de gör. Visst som han sa "vi har blivit kändisar" men vill man va känd över de här? Nu tänker jag iaf publicera skiten, har dock inte lämnat några detaljer om vad som hände sista natten. Varför? Därför folk bara vrider och vänder på de jag säger...

Dag 1:

Resan började stressigt efter att Sara har ringt och sagt att vi ska åka om 45 minuter. Då hade jag precis kommit ur duschen och hade inte ens packat klart än. Men jag hann. Därefter var det en lång och upphetsande bussresa på ca 6- 7 timmar innan vi var framme i Trysil. När vi kom fram var klockan närmare 10 och de var redan party överallt. Vi beslutade oss för att hitta våran stuga och ta de lugnt med drickandet eftersom vi skulle lägga oss i tid för att komma upp och vara i backen när den öppnade morgonen efter. De gick åt helvete.

Först hade jag snott Alex skor när jag och Max var på väg till hans stuga. Efter halva vägen kom Johan i fatt oss och ville ha tillbaka skorna. Jag hoppade upp på Max rygg, kastade av mig Alex skor och red sedan på Max hela vägen fram. Johan förstod aldrig att jag kastat av mig skorna så efter en stund kommer Sara och ställde sig och banka på dörren och ville ha tillbaka Alex skor men skorna var spårlöst försvunna. Max sprang iväg och letade och efter en stund hade de hittat hem igen.

Efter de hamnade vi i någon stuga och Max servade mig och Sara med grogg efter grogg och vi blev fullare och fullare. Jag hade dock jävligt kul. Vi träffade en kille som hette Willy som gått i samma grundskola som oss och sedan William som Gurra snackat så mycket om. Mindre kul var att de hade en piska som de gillade att använda. Medan Max höll i mig var det någon som slog mig med den och tog i för kung och fosterland. Sedan vart jag instängd i bastun och de var faktiskt rätt obehagligt. Men helt plötsligt öppnas dörren och då har Johan och Alex hittat oss och vi lallade hem mot våran stuga, klockan var runt 4, betydligt senare än planerat.

Jag och Sara hade kommit överens om att vi skulle sova tillsammans men när jag vaknade på morgonen så låg jag helt ensam i en enorm dubbelsäng. Jag trodde hon hade hoppat i säng med Alex och ropar från vår säng till deras och säger att han ska kasta över Sara till vår säng igen. Alex förklarar att ingen Sara ligger i deras säng... vart var Sara? Då hör man en ynklig röst nerifrån soffan "Jag ligger i soffan, jag vart lite full igår" Max hade alltså supit Sara under bordet och eftersom vi sov uppe på loftet och stegen upp dit var brant och jävligt ostabil hade hon tagit de säkra före de osäkra och lagt sig på soffan efter hennes toa upplevelser.

Dag 2:

Det var upp i backen efter bara några timmars sömn. Helt otroligt bra väder, strålande sol, SNÖ samt varma vindar. Har inte vart med om snö på mina 2 senaste resor så de här var helt otroligt. Vi åkte dock bara i lite mer än 2 timmar, sen ropade magen och vi åkte hem för att käka lunch. Ingen bra ide eftersom vi inte pallade klä på sig och gå ut och åka igen efter det. Så vi gick istället och la oss efter maten, en välförtjänt powernap.

När vi satt inne i vårat kök och laddade kom Max inspringande och frågade om vi hade sett Annas vita lacost skor, de hade blivit snodda. Max och Anna sprang runt och knackade dörr och hittade skorna hos grabbarna i stugan bredvid oss. De var alltså grabbar som hade snott en tjejmodell. De var lite småkomiskt.

De fina var att efter första dagen gick de knappt åt någon sprit. Eftersom alkoholen aldrig han gå ur blodet så behövde man bara ta sig en återställare och några glas till efter de för att hålla igång hela kvällen.

Fredagskvällen var dock inte lika bra som torsdagskvällen. Max fick dyngraka Alex att röka (Alex har aldrig rört en cigarett förut) Alex fick hysteriskt utbrott och var skitfull och skitsur hela kvällen. Det gick självklart ut över lilla stackars Sara. När jag tyckte de gick för långt gick jag emellan och fick mig en smäll av Alex. Därefter kämpade jag och Max med att få hem dem, jag var skitsur på både Alex, Sara och Max vilket resulterade i ett sammanbrott hos Anna. Fast jag tror inte Anna tog illa upp, hon var så såld på William hade därför tankarna på annat håll och de kan hon aldrig neka till ;)  

Någonstans där emellan Alex rökning och utbrott på Sara var vi inne i samma stuga som kvällen innan. Eftersom de slog sönder piskan på Sara kvällen innan var de då pisklösa och använde sig av händerna istället. Men jag kan lova er att de sved förjävligt i alla fall.

När vi kom tillbaka till vår stuga blev jag i alla fall sams med Sara igen. Satt sedan och ojade mig för Max i någon timme och blev senare as förbannad när han och Johan skulle dra ut igen utan mig. Killarna säger "Besan, gå och lägg dig hos Sara nu" Jag känner hur de ryker ur öronen på mig och jag går upp för att kolla hur de är med Sara. Där får jag en kram och slocknar med kläderna på mig. Så nu i efterhand kanske jag kan erkänna att ni pojkar hade rätt...

Dag 3:

Vi fick Anna som vår guide bland backarna vilket resulterade i lite bättre backar. Första åket blev jag påkört av en jubelidiot som fick mig att göra en riktig svanskote vurpa. Nu i efterhand ångrar jag mig att jag inte spände loss mig, sprang efter och drog brädan i huvudet på honom. Fast när jag låg där kunde jag knappast röra mig. Så den vurpan var som grädde på moset efter de tidigare dagarnas "spanking" min röv är alltså helt förstörd efter resan. Som Sara säger "de känns som min rumpa är 4 gånger större än vanligt"

Efter skidåkningen kommer jag och Alex hem till färdiglagad mat. Det var underbart. Sen tog vi en powernap och jag gick sedan till Annas och deras stuga. Där träffade jag för första gången de omtalade tjejerna som de bodde med. Anna, Max och Marc hade sagt att de var fjortisar men jag hade inte tagit de på största allvar. Men de var dem. De kommer in i stugan när jag sitter och väntar på mat. Båda två är skitfulla och de förklarar hur många de har och ska ha sex med under kvällen. Ena tjejen går upp för att ta ett p-piller och säger till den andra "hörru påminn min om att ta ett till sen, jag vill ju inte bli med barn" Någonstans mellan de och "fekka fekka, spåra spåra" klarade jag inte mer och sprang hem till vår stuga utan mat. Där stod dock spagetti och köttfärssås framdukat och de var mycket lyxigare än Max nudlar så jag var helnöjd. Max kom dessutom ner strax efter mig med hela kastrullen, tror han också tröttnade på att höra dem.

I alla fall, efter middagen börjar vi köra ölspelet och jag och Sara gaddar ihop oss för att få Max fullast eftersom han har lyckats supa ner Sara och fått Alex och röka. När vi satt och förkrökade hände någonting som under de snart senaste två åren jag har känt Max aldrig hänt, jag knäckte honom. För er som inte vet är Max den som trycker ner alla och ska ha rätt i allt, men den här gången knäckte jag honom och inte nog med de, jag har på film när han erkänner allting! Att förklara den känslan går inte, det var helt fantastiskt.

Kvällen slutade dock inte lika bra som den började. Jag träffade min soulmate i en av stugorna, han var...inte trevlig men spännande. Minns tyvärr inte vad du hette men bodde på lidingö, hatade lidingö-bor och tyckte att du själv var viktigast i världen. Me like.

Kvällen slutade i alla fall med en gigantisk bula och tårar från olika håll. Pga av den bulan fick jag, när vi kom hem till Sverige igen drygt 24 timmar efter, besöka sös. De efter ett oroligt samtal från min mor när hon upptäckte att jag inte kunde sluta spy samt att jag såg ut som en enhörning. Låg på akuten från 22.30 till 03.30 innan någon undersökte mig. När jag äntligen kommer därifrån är de med prognosen lätt hjärnskakning och rejäl bakfylla. Samt för första gången i mitt liv - utegångsförbud. Eller snarare alkoholförbud.

De var trysilresan som slutade på sös. Jag måste dock erkänna att jag hade jävligt kul förutom de sista timmarna under sista natten. Men under resan  fick jag mig ett par skratt och träffade massa trevliga människor. De var i alla fall ingen vanlig helg kan jag lova.

Satte på skivan direkt efter jag skrev senaste inlägget.
Fick mig en tankeställare så jag kände att jag var tvungen att publicera texten...
Vad ska du bli när du blir stor? -Men vår allas älskade Ebba Grön.

De där med telefonen höll väll en vecka eller så. Det var dock en givande vecka och skulle rekommendera att bara stänga av telefonen och va helt okontaktbar ett tag, det var sjukt skönt. I början kände jag mig smått handikappad men efter någon dag var det riktigt avslappnande.

I fredags firade vi vår allas lilla rumpnisse Alexandra. Kvällen började med en tjejkväll (+ vårt fruntimmer Josef) där vår kära Mikaela hoppade runt jämfota och skrek att hon var kåt och Alexandra gav mig en lapdance efter att de förlorat på...vad de nu var för spel. ( jag vet inte dock inte vem lapdancen var värst för!)

Sen var det Trysil nu på Torsdag. Jag har absolut ingen lust att åka eftersom allting kommer bli kaos och totalt ovärt. Dessutom har jag tusen saker jag måste göra. Men de är bara att bita ihop och försökta göra de bästa av situationen, de blir ju trotts allt vad man gör det till.

Sen när vi kommer hem igen är det ju praktiskt taget jul. Jag som tyckte jag var klar med alla mina julklappar hade helt fel, jag har jättemycket kvar att köpa! Men självklart har jag absolut ingen tid för det .

Efter jul är det ju som alla vet nyår, och då är det nytt år igen. Först ska man ha ångest för vad man ska planera för nyårsafton så man inte hamnar inne i stan för som jag sagt tidigare, inte riktigt min grej de där. Sen är det 2008, jag fyller 18 år. De är sjukt! Ser inte speciellt mycket positivt, jag får gå på krogen och köpa mina cigaretter lagligt, wow? Sen är de 20, då får man gå på bolaget. Heller ingenting som lockar mig sådär överdrivet mycket med tanke på allt annat som blir måsten när man är 20. Ja... och vad ser man fram emot efter de? 65 och pensionen? Sen då? Sitter och inväntar döden? 
LIVET GÅR ALLDELES FÖR FORT!

Jag vet att jag tar ut allt i förskott och har kommit in i någon, vad kallade ni de "förtidig40årskris"? Jag är hur som helt jätteorolig för att inte hinna med det jag ska. Jag är orolig att jag inte har några "skan" och kommer ligga på min dödsbädd och känna att jag inte åstadkommit någonting alls i livet.
Jag behöver en framtidsplan...

She's losing it...