Panikångest 2008!
De där med telefonen höll väll en vecka eller så. Det var dock en givande vecka och skulle rekommendera att bara stänga av telefonen och va helt okontaktbar ett tag, det var sjukt skönt. I början kände jag mig smått handikappad men efter någon dag var det riktigt avslappnande.
I fredags firade vi vår allas lilla rumpnisse Alexandra. Kvällen började med en tjejkväll (+ vårt fruntimmer Josef) där vår kära Mikaela hoppade runt jämfota och skrek att hon var kåt och Alexandra gav mig en lapdance efter att de förlorat på...vad de nu var för spel. ( jag vet inte dock inte vem lapdancen var värst för!)
Det var rätt trevligt att sitta med brudarna från klassen, de är inte ofta vi hittar på någonting tillsammans. I alla fall, under förkröket bröt jag ihop inne med Kajsa på toan. Jag var visserligen full men inte så överdrivet. Senare drar vi på fest i Örnsberg, alla vi flickor plus Tommy och Siwe. Knappt 10 minuter efter jag kommit in hamnar jag i ett rum med Jonas och bryter ihop igen! Det var dock ett snabbt utbrott för Jonas reparerade skadan genom att förklara att jag är ingen vekling som bölar utan jag är tjejen som festar. Så efter ett par tårar fyllde jag på glaset och fortsatte mitt festande. Alla jag kom med, utom Kajsa, drog rätt omgående (vilket jag förstår eftersom alla inte var så trevliga) men jag och Kajsa stannade kvar. När vi väl skulle gå hem kunde jag inte hitta mina skor. De hade alltså snott mina skor, SNOTT MINA SKOR! Hade de vart ett par jävla din sko skor eller nått annat av den plastskiten som resten av överblivna skorna var i hade de inte varit en big deal. Hade jag kunnat gå in på en affär och köpa ett par nya hade de inte varit en big deal. Nu är de så att de där förbannade skorna är nästan äldre än vad jag är och de råkade vara mina favorit skor, därmed oersättliga och en BIG DEAL! Så får jag se någon jävel med mina skor så vet jag dock inte vad jag ska göra men jag ska ha tillbaka dem! Så jävla sorligt att de finns såna människor som växer upp utan absolut någonting i huvudet. De är andra gången på väldigt kort tid som jag önskat att jag hade ett baseball trä i handen och att de inte hade fått några konsekvenser om jag råkad dra till de i huvudet på dessa idioter. Man tycker ju att någon kan banka vett i dem! I alla fall, när jag inte hittade mina skor kom det riktiga utbrottet. Hela vägen hem, tog ut alla ilska på människor jag ringde ihop om att någon hade något vettigt att säga, självklart kunde de ju inte säga något vettigt, vad ska man säga liksom? De är ett par skor! Men i alla fall, jag tror jag var kär i de där skorna. De har lämnat samma smärta i hjärtat som en viss annan pojke gjorde för ett tag sedan...
Sen var det Trysil nu på Torsdag. Jag har absolut ingen lust att åka eftersom allting kommer bli kaos och totalt ovärt. Dessutom har jag tusen saker jag måste göra. Men de är bara att bita ihop och försökta göra de bästa av situationen, de blir ju trotts allt vad man gör det till.
Sen när vi kommer hem igen är det ju praktiskt taget jul. Jag som tyckte jag var klar med alla mina julklappar hade helt fel, jag har jättemycket kvar att köpa! Men självklart har jag absolut ingen tid för det .
Efter jul är det ju som alla vet nyår, och då är det nytt år igen. Först ska man ha ångest för vad man ska planera för nyårsafton så man inte hamnar inne i stan för som jag sagt tidigare, inte riktigt min grej de där. Sen är det 2008, jag fyller 18 år. De är sjukt! Ser inte speciellt mycket positivt, jag får gå på krogen och köpa mina cigaretter lagligt, wow? Sen är de 20, då får man gå på bolaget. Heller ingenting som lockar mig sådär överdrivet mycket med tanke på allt annat som blir måsten när man är 20. Ja... och vad ser man fram emot efter de? 65 och pensionen? Sen då? Sitter och inväntar döden?
LIVET GÅR ALLDELES FÖR FORT!
Jag vet att jag tar ut allt i förskott och har kommit in i någon, vad kallade ni de "förtidig40årskris"? Jag är hur som helt jätteorolig för att inte hinna med det jag ska. Jag är orolig att jag inte har några "skan" och kommer ligga på min dödsbädd och känna att jag inte åstadkommit någonting alls i livet.
Jag behöver en framtidsplan...
She's losing it...
