Har inga krafter kvar
Hade precis avslutat en a4, men kände att de inte längre spelar någon roll. Hur mycket du än snackar så försvinner inte problemen.
Nu prövar jag ett nytt sätt så jag byter mobilnummer en stund...
- Get me away from here, i'm dying!
Kalle!
Fick en inspirerande text av min kära vän Simon.
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.
'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Egoist javisst?
I torsdags satt jag, Anton och Emma kvar efter skolan. Vi diskuterade det där med egoism. Är det någonting negativt med att vara egoist? Jag menar mitt liv kretsar kring mig, de vore en lögn att säga någonting annat. Jag sätter mig själv i främsta rum, är det fel? Jag gör saker som gynnar mig. Det betyder dock inte att jag inte ställer upp eller gör saker för andra. Men då kommer vi till den stora frågan, finns de gärningar som inte gynnar än själv på något sätt? Om jag hjälper Sara med att måla om hennes rum blir hon glad för att jag hjälper till men jag blir ju glad för att hon är tacksam och behöver mig. Är sugen på att höra era åsikter så komentera gärna i bloggen eller på msn!
Övrigt då. Har haft massa ämnen som jag vart jättesugen på att dra upp här på bloggen men har inte haft tid eller ork att formulera det. Allting känns så just nu, jag har ingen tid eller ork! Men sen när jag tänker tillbaka på vad jag har gjort så kan jag inte komma fram till att de är någonting givande de heller. Så vart tar tiden vägen? Som jag skrev i ett tidgare inlägg, snart är det redan nytt år...
Jag var på utvecklingssamtal i torsdags och det var inte alls kul att se/höra. Därför beslutade jag mig för att börja med listor och mål igen! Jag la ner listorna för inte så länge sedan för de vara bara deprimerande och pressande när man inte uppnådde de där målen. Men nu, efter en seg men mysig helg, är det måndag igen, måndagar ger oss nytt hopp om förändring...
Remember?
och vi har inga problem, i våra hushåll..
så det visar sig att tills döden skiljer oss åt..
Älskling jag är hemma, jag är här, hör du inte orden?
ditt slöa fnask varför står inte maten serverad på bordet?
i micron? Jaja, men jag är här nu, jag var i baren
föressten vart va du ida´, ja' ringde och väntade 2 signaler
problem säger du vi har, men skit i det, vart va du?
säg det nu din subba! *kärringslag* ja där har du!
tro inte du är nåt, vet din plats, å sluta äta, du är tjock
hämta mina tofflor och min tanktop för de är sport
på tv:n.. och jag vill ha mina pilsner
så om du inte vill fresta mina knytnävar ska du inte ens tänka på skillsmässa
ska du berätta för dina bröder, dom är för fega min vän
vadå haru inte bäddat, har nån annan legat i min säng?
otrogna slyna, jag kommer aldrig att få bli pappa
alla behöver inte se blåtiran du fick när du ramla i trappan
så sätt på dig solbrillor och va min tysta fru
varför ska jag gå i terapi för? det är du som inte lyssnar ju
och du lägg ner luren, vem fan hade du tänkt å ringa?
nä ja tror dig inte, du har inte alls nån jävla väninna
din gnälliga subba, när jag talar ställer du upp va
ställer du undan mina loafers innan det smäller din subba
varför pratar du om att ha fritid, varför ska du ha fritid?
till ditt ynkliga skitliv,för radhus,biff och nått vitt vin
du har fått blommor, ber du om mer så får du en omgång
dina föräldrar tycker inte om mig, och?? jag tycker inte om dom
vem är det? det kan bara vara jag svarar jag
en riktig man, han som håller i bältet, en redig karla karl
han vill inte va såhär men det är ni som tvingar han
jag gör egentligen ingenting fel jag har bara pli på kvinnan
lyssna på mig, du vet vad jag menar, hoppas att du redan köpt sprit
för hela helgen fastän jag dricker upp allt på fredag
du vet att jag lätt slår dig, efter en liter explorer
livremmen åker rätt på dig egentligen bara för att du sett på mig
så du har äntligen blivit gravid, ja det va fan på tiden
om jag e glad, varför skulle jag bli det?
det är din plikt, jag är trött på den här skiten
hur kan jag veta om det är mitt barn? ditt val är att vara ärlig
och mitt val är att hämta en galge om jag får reda på annat
varför ryggar du tillbaka för, det är ju bara jag
du måste vara glad att du har mig, en riktig karla karl, en blend menthol rökare
varför svarar du inte när jag ringer på din sökare, var du ute och gökade?
ska vi gå ut ikväll? ja, jag ska dricka mig full, stör det?
och de är väl en jävla skillnad om jag flörtar med nån än om du gör det
skiter i om du köpte den idag, den där ska du inte ha på dig
och du jag vill verkligen inte men det är du som tvingar mig att slå dig
bryr mig inte om vad dina vänner tycker, jag skiter i andra
fast du ser inte ut som när vi träffades, är det inte dags att banta?
det är sant jag klarar inte sanningen, du ska få nåt att bita i
om jag pratar med nån brud mitt i natten ska du skita i
ja jag slog sönder porslinet, det va ju du som gav mig fel mat
jag har ju sagt att jag älskar dig, hur fan kan du kalla mig elak?
feta subba, en gång i tiden så var du söt (*sniff sniff*)
luktar det manlig parfym här? nu jävlar ska du dö!!
Jag vet att texten är hemsk men för mig symboliserar den någonting helt annat...
Förhållandeblogg?
Satt och lyssnade på tystnaden idag. Det var länge sedan jag bara satt och lyssnade på absolut ingenting. De är skönt och jag önskade att jag kunde ta mig tid och göra de oftare. Det är skönt att bara vara ensam, helt ensam! Med det menas inte att jag inte blir sällskapssjuk till och från men jag har heller inget emot att ligga ensam på soffan. Bra egenskap? När vi diskuterade livet här om dan använde jag det som en nackdel. Jag vill uppleva saker, även om det bara är en fika eller ett biobesök. Jag vill ta vara på den tiden jag får för jag vet aldrig när den tar slut. Det jag försöker säga är att jag vill leva i nuet. Vill göra saker jag tycker om nu så mycket jag kan eftersom med tiden så kommer jag förmodligen ha andra intressen. Att köra "fullast vinner" med bästa polaren kommer nog inte vara lika givande. Jag vill alltså göra så mycket jag kan av tiden, kan jag ändå vara ensam och fundera eller är det slöseri med dyrbar tid?
Life is life.
Kom precis hem efter ett vändplanssnack med Sara. Vi måste verkligen hitta ett nytt ställe för de är ingen höjdare att sitta där och frysa om röven när det regnar. Det ver ett tag sedan vi satt där så det vart mer ett uppdateringssnack än peppsnack. Kom i alla fall fram till att hela mitt liv står stilla. Jag har hoppat från tian utan vatten i bassängen och jag väntar bara på smällen.
Vi snackade om vad som hände till helgen och konstaterade att det finns absolut ingenting att göra. För bara nån månad sen var man fullbokad och hade alltid någonting att se fram emot. Nu känns det bara tomt och tråkigt. Höstdepp? Jag har ju fått listan på botemedlen:
* alkohol
* tröstäta
* sex
Varför fungerar de inte? Fick ännu ett nytt idag -Vitaminer!
Tänkte bli ett vitaminbarn från och med måndag. Önska mig lycka till!
Ett litet ljus i tillvaron är ju dock att jag och Sara redan börjat planera hur vi kan skämma ut Anna till max! Det kan bli riktigt roande men och andra sidan borde vi väll hitta någonting annat att roa oss med i längden. Måste börja planera lite glädjestopp här och var, någonting att se fram emot. Sen är det ju faktist nyår snart också. Tiden kommer bara rusa iväg så står man där helt oförberedd och lär hamna inne i stan. Vilket i min smak skulle vara bland det tråkigaste. Sen är det 2008. Jag fyller 18. 18 år, helt sjukt! Vad hände med barndomen? När tog lappskickandet slut? När slutade folk fråga chans? Känns som jag inte hinner med längre! Haha appropå det! Jag och Josef satt och snackade gamla minnen från lågstadiet idag. Han påstår att jag var värsta bitchen! Jag undrade givetvis varför då och han förklarade att hur många gånger man än frågade chans på mig så sa jag alltid nej! Det var så klockrent sagt, har mina problem hängt med så långt tillbaka? Det är visserligen postitivt bevisar att jag inte blev ärrad av Max utan att han bara passade in i min katt och råtta lek.
Måste avsluta de här flum inlägget med en sån klockrent komentar från Sara.
"låt henne titta sig i spegeln så ska hon få se problem"
SMILE!
Idag har varit en såndär bra dag utan att någonting speciellt har hänt.
Jag verkligen slet mig upp ur sägen i morse för nu var det dags att pallra sig iväg till skolan. Jag var med första lektionen sen var jag tvungen att kila till tandläkaren. När jag går av vid Medis ser jag min älskade vän Hanna stå och se sådär otroligt söt ut med halva munen bedövad. Hon hade också vart hos tandläkaren och hade ingenting för sig så där hade jag min lunchpartner kirrad. Gick till tandläkaren och där blev jag i stort sätt överdröst med komplimanger. Dock inte för mina tänder men för "stilen" på kläderna jag hade. Följdfrågan lyder, hade jag tantkläder på mig i idag eller var hon typ...hipp? Saksamma, komplimang som komplimang. Dessutom blev jag väldigt glad över att hon sa att mina byxor var fina med tanke på att de är hemmasydda. I ALLA FALL, jag och Hg gick för att käka lunch och började snacka lite djupare grejer. Ska inte nämna för mycket men vi säger såhär, än finns det hopp för mig! Jag har trott att jag var totalt hopplös och feg när det gäller förhållande fronten...men jag kanske fixar det där i alla fall. När jag förstått de fick jag i alla fall ett stort leende på läpparna. Sen började vi faktist snacka om min blogg! Hur deprimerande den är och att jag ser saker från den negativa sidan och alltid trånar efter något mera, jag kan aldrig sätta mig ner och bara vara nöjd. Då förklarade Hg att hon aldrig sett mig som den negativa person som jag själv gör. Att jag alltid varit den positiva, då blir man ännu lite gladare!
Sen är det bara småsaker som gör att jag gått och lett större delen av dagen. Träffade Sara på bussen på vägen hem, vi åkte tillsammans en station men det var värt att lee när jag gick av för det. Jag fick ett Vg på min jätteskumma uppsats om kloning, de var värt ett leende. Jag fick ett g- på psykologiprovet "va glad, du klarade dig ju i alla fall" får man från läraren (till mitt försvar fick halva klassen IG) det är värt ett leende för de var så dumt. Kom hem och får en bra nyhet av mamma, STOR lättnad...samt ett leende.
Jag hoppas att min kväll fortsätter med massa leenden.
Nu har jag åtminstonde var lite positiv så nu ska jag återgå till att vara negativ och börja plugga...
Face the fact!
MÅR JAG BRA AV ATT FÄRGA HÅRET SÅ SKA JAG FANIMEJ FÄRGA HÅRET!
Varför låtsas som något annat?
Halloween
Jag hade väntat sååå länge på en maskerad och eftersom ingen annan verkade vara lika sugen som jag så var jag tvungen att fixa en själv. Så i lördags var det dags.
Vi började föra vid halv 7 med min mycket eftertracktade bål. Jag hade sagt att folk skulle dyka upp runt 9. 4 minuter över 9 ber jag mamma gå ner och kasta ut alla. Jag har 39,3 graders feber och kände mig inte alls sugen på att festa. Mamma säger att jag måste ge det en chans innan jag lägger ner vilket jag gjorde. Folk droppade in vissa bättre utklädda än andra. I det stora hela hade jag rätt trist och var säkert inte ensam om det... Jag satt mest uppe i köket och försökte bota min huvudvärk med alkohol. Plötsligt ser jag Hampus och hans flickvän stå i mitt vardagsrum. Skumt med tanke på att dom inte var bjudna och jag hade varit stenhård på att man inte fick ta med sig några andra eftersom det här var en fest för dom som låg mig nära om hjärtat. Jag snackade med Hp och förklarade att de var lugnt att han kom bara han snackade med mig innan. 2 minuter senare öppnas min dörr och in kommer runt 10 totalt okända grabbar. Vet dock att en av dom hette AXEL. Jag ber grabbarna gå därifrån och dom blev inte alls glada över nyheten. Efter många om och men fick jag lite backup och bland annat Andreas (biffen med vingar och gloria) bad dem gå därifrån. Efter en stund när de kallat både mig och Sara för de ena och de andra så trodde jag de hade gått därifrån. Men tydligen inte, De stod utanför och rökte. När de väl gick lät de ilskan gå ut över morsans bil. Förmodligen använde du en nyckel eller vad Axel? Hela långsidan och bakluckan kommer behövas lackas om. Jag tror inte, eller rättare sagt hoppas inte att du är medveten om vad de kostar att lacka om en bil!? Saksamma, du är en tönt och inte värd ett skit dessutom är du polisanmäld och hoppas verkligen du förstår hur sorligt de är att din mamma måste be om ursäkt för dina korkade handlingar!
Iallafall efter den händelsen så vart jag snorförbannad och kasta saker om kring mig och stängde in mig för att ringa fadern min och förklara vad som hänt. När jag var klar med de gick jag ut, då var alla borta. Jag frågade Ewe vart alla hade tagit vägen då förklarade hon att hon stått och övat lite med max slagträ när han hade kommit och slitit det ur händerna på henne för att springa efter Axel och hans vänner. Sörre delen av killarna plus Sara försvann med honom.
Mitt fyllesvin som alltid ställer upp!
Om vi ska berätta ur Elliots synvinkel gick de till såhära: Elliot sitter och skiter när allting händer och när han kommer ut kommer lill-Sebbe springande och säger att de har hoppat på bilen och att de ska springa efter dem. Jag måste göra en instickare och säga att till och med Sebbe brydde sig, det värmde faktist och se att alla backade upp mig. Saksamma, de fick aldrig tag på dem även fast de delade upp sig.
Jag bad både Hp och Fettis om namn och nummer men båda påstod att de inte kände denna Axel. Jag vill bara offentligt be båda två att dra åt helvete, speciellt du Sebbe, du är inte mer värd än honom just nu! Sen tackar vi den äkta vännen som lyckades fixa fram hans namn, adress osv. Behöver inte nämna namn men tack du är guldvärd!
När folk började komma tillbaka så var det ur min synvinkel en helt ny fest. Jag hade sjukt kul! Får dock skylla mig själv att jag fick stå och torka golvet hela natten, det var trotts allt min idé att helt börja dansa på bordet och därmed sparka ut alla ölburkar och glas över golvet och soffan. Jag är inte den som brukar dansa men nu jävlar blev det så och de var sjukt kul!
Efter en stund rör jag mig upp på övervångingen och rätt som de var stod mamma och knacka på toadörren och berättade att hon fått reda på vad som hänt och avslutat hela festen. När jag kommer ner i källaren hinner jag precis säga hejdå till Ewe, sara, Tommy och Faye. Sen var det bara Timmie, Lill-Sebbe. Elliot och allas vår sten Alex kvar. Efter en stund drog Sebbe och kvar var vi andra plus morsan. Vi satt och snackade ett tag sen drog Timmie och Alex så började jag och morsan städa medan Elliot däcka på soffan.
Hittade grabbarna nått att använda gasmasken till?
De var min Halloween.
SJÄLVKLART så har jag fortfarande inte lärt mig av mina misstag, är dock osäker på om de var ett misstag den här gången...
Bilder från festen kommer att laddas upp på saras bilddagbok inom en snar framtid!
http://eskileskil.bilddagboken.se
-Don't worry, be happy!
