Merchedez

Läste precis komentarer jag har fått om inläggen. Sofia frågade om jag kom ihåg att vi alltid sa att hon och jag var dem som aldrig skulle kunna ha något seriöst förhållande. Du hade fel. Du och Daniel var tillsammans ett bra tag. Jag hoppas jag kommer kunna fixa de där i framtiden. Men jag har ingen brådska. På senaste har jag letat för mycket efter bekräftelse. Bekräftelse på att jag inte är omöjlig på den fronten, att de fortfarande finns hopp för mig. Vill jag undermedvetet ha ett stabilt förhållande? Är det därför jag funderar så mycket på mitt sätt att agera när det kommer till saken? En sak är i alla fall säker. Jag tänker inte bli utnytjad mer. De sorliga är att jag inte ser när jag blir det, det är omgivningen som förklarar att de är dags att säga ifrån. Men nu är det slut med utnytjandet och nu är det slut med allt detta förhållandebloggandet! 

Satt och lyssnade på tystnaden idag. Det var länge sedan jag bara satt och lyssnade på absolut ingenting. De är skönt och jag önskade att jag kunde ta mig tid och göra de oftare. Det är skönt att bara vara ensam, helt ensam! Med det menas inte att jag inte blir sällskapssjuk till och från men jag har heller inget emot att ligga ensam på soffan. Bra egenskap? När vi diskuterade livet här om dan använde jag det som en nackdel. Jag vill uppleva saker, även om det bara är en fika eller ett biobesök. Jag vill ta vara på den tiden jag får för jag vet aldrig när den tar slut. Det jag försöker säga är att jag vill leva i nuet. Vill göra saker jag tycker om nu så mycket jag kan eftersom med tiden så kommer jag förmodligen ha andra intressen. Att köra "fullast vinner" med bästa polaren kommer nog inte vara lika givande. Jag vill alltså göra så mycket jag kan av tiden, kan jag ändå vara ensam och fundera eller är det slöseri med dyrbar tid?

-I hate you so much right now!