Merchedez

Dagens funlar ämne är hur ont de gör att mista någon man älskar.

Efter att ha legat i sängen i stort sätt hela dagen beslutade jag mig för att gå en promenad och få lite luft. På promenaden möter jag en tjej med en golden retriever, en Birdie. Birdie var mormors hund som jag växt upp med. Hon dog för några år sedan, Birdie alltså. Vi var tvungna att avliva henne på grund av alla problem hon hade, i slutet låg hon bara och de rann blod ur munnen på henne. Saken jag vill komma till är känslan när någon som står dig så nära bara försvinner. När du känner efter så mycket men kan inte känna något annat än tomhet, som om du var totalt ihålig. Jag minns fortfarande samtalet när pappa ringde och berättade att farfar hade dött. Jag var hemma hos Sara, jag sa aldrig någonting utan sprang bara storgråtandes därifrån. Efter de var det svårt att hitta en anledning till att gå upp ur sängen. Bara någon månad efter det kommer mamma hem och berättar att nu har morfar vandrat vidare. Då fanns det inga tårar kvar, jag var bara tom. Det kunde ju inte hända igen, inte mig, inte så nära inpå. Jag hade hoppats på att den där tomma känslan bara skulle uppkomma vid dödsfall, att det var som en dödskänsla. Men nejnej, den där känslan får jag så fort någon lämnar mig. Och efter varje person som gör det får jag ännu svårare att hitta anledningar till att kliva upp på mornarna. Den här veckan har varit för mycket, det har varit mycket sängliggande. Men jag har också haft många som försvunnit den senaste tiden.

Så jag har känt att det är okej att ligga i sängen, de är okej att tänka på dom som går ett annat håll. Men det är det inte, inte så du blir nerstämd och tappar lusten. Tänk, men tänk på de bra stunderna och då med ett leende istället för tårar.

Men självklart finns det en vändpunkt också i detta, självklart kan vi få ut något positivt ur det hela! Tiden, tiden läker ALLA sår. Hur hopplöst de än känns så blir det bättre. Du blir ärrad med du kan leva med det. Och det där ärret kan du titta tillbaka på och minnas de bra stunder du haft med Farfar, ex, bästa kompis eller vem de nu är som försvunnit. 
Någonting som jag tror stenhårt på och alltid har i bakhuvudet: Det som inte dödar, de härdar! så be strong! Låt tiden gör sitt och du göra ditt, allt för att kunna placera dessa människor i ett litet rum långt in i hjärtat och gå vidare.